“Passagerna färdas genom underjorden, till och från sina älskade, till och från sina arbeten, genom tiden mot dess slut. Under tiden sjunger de, om hoppet, om längtan, om livets alla vardagar.”

I Ida Lindes diktsamling har färjkarlen Karon fått jobb som tunnelbaneförare i Stockholms tunnelbana. “Att bära sin tid / En matkasse i handen”, lyder en rad som inledningsvis sätter en stämning för dikterna.

Här läser hon för oss ur sin diktsamling.